Fick följa med en fotograf!

Har haft förmånen att få följa med en proffessionell fotograf på skolfotografering under en dag.

Anlände till gymnasieskolan en kall och regnig måndagsmorgon.
efter att vi blivit hänsvisade till vilken sal vi kunde använda under dagen så var det bara att hämta alla saker som skulle sättas upp och förbereda fotograferingen.

Det var tungt och meckigt att få dit alla grejerna, men det gick ganska smidigt ändå.

Vi var ju två som hjälptes åt.

 Sen fick vi städa undan möbler i rummet för att få plats med fotograferingen.

Sen var det dags att få upp bakgrunden. tyckte det gick riktigt smidigt.
Men som sagt: - Då var vi två.
Att göra det helt själv som skolfotografer får göra är nog inte så kul.
 

Blixtar och annat skulle monteras, avstånd mätas ut, markeringar på golvet tejpas fast.

Porträttfotograferingen skulle tas mot en sk. "Green screen".
Så kan eleverna sedan gå in på hemsdian och välja vilken bakgrund dom själva vill ha.

 
Bänkar stolar och bakgrund på plats och det ser ju ut som en studio.

Kameran. - En mycket viktig detalj i sammanhanget!

Vad lärde jag mig under dagen?

Porträttfotograferingen gav väldigt mycket.
Vad man ska tänka på; hur en liten lutning av huvudet kan förbättra en bild oerhört osv.

Jag hade ingen aning om hur hårt en skolfotograf jobbar.
Det är tungt både fysiskt och mentalt.

Mentalt för att man hela dagen, alla timmar var omgiven av elever som kanske inte var direkt lugna.
Lunch och rast var bara att titta i månen efter.
Stress, stress, stress.

Jag är imponerad av fotografen jag var med.
Hon hade en ängels tålamod mot alla elever vare sig dom var lugna eller helt utflippade.
Ätt orka med ett sånt här arbete gör man nog helt pga av att det pågår under veckors tid.
Inte året om, undrar om någon överhuvudtaget hade pallat det då.

Tänker sen på allt snack som varit om skolfotografering, att det är dyrt, att bilderna blir dåliga, att man kan göra det bättre själv.

För mig var det förvånansvärt många som inte alls lyssnade på fotografens råd, utan ansåg att dom själva vet bättre om hur de skulle sitta, vilken som var deras "bästa" sida.

Då är det ju inte konstigt om fotona inte blir så bra som man kanske förväntar sig.
Fotografen ger ju inte anvisningar för att det är så himla kul att hela tiden göra det, elev för elev, utan för att han/hon vet vad som blir bäst.
Det är ju den personens yrke!

Sen kan man ju absolut få mycket bättre bilder själv på sina barn, man tillbringar ju väldigt mycket tid med dom och efter kanske (låt oss bara hitta på) X antal hundra bilder så får man en bild som man är oerhört nöjd med.

En skolfotograf har kanske 3 minuter med varje elev, och två av dom försvinner för att eleven flamsar, gapar åt sina kompisar, vägrar lyssna på instruktioner osv.
Då förstår man hur duktiga fotograferna är som får så många fina foton på alla.

Ja, jag är imponerad.
Och väldigt glad för att ha fått chansen att hänga på och vara med och hjälpa till lite och framförallt fått iaktta!

Carpe Diem!