Idag när jag läser dagstidningen så möts jag av rubriker som:
"Spårvagn spårade ur vid vagnhallarna i Majorna"
"Man släpades med spårvagn i 70 meter vid Järntorget".
(Släpas folk nånsin med tunnelbanetåg i stockholm? Det har man ju aldrig hört så det händer väl inte)
Att spårvagnar spårar ur är ju inte så konstigt, det händer ibland.
Inget att förvånas över.
Men när det gäller folk som fastnar i spårvagnar och släpas efter är helt sanslöst!
Det står i tidningen att det finns inget som visar att föraren har gjort något fel.
Men att åka spårvagn är ingen dans på rosor.
Jag skulle åka med barnbarnet och hennes moster.
När jag gick på spårvagnen baklänges lyftandepå barnvagnen med dottern lyftande utanför vagnen så stänger föraren dörrarna tre (3!) ggr innan vi hinner krångla oss på.
Och det gör faktiskt ont att befinna sig mellan dörrarna när dom stängs.
Här ska tilläggas att vi var snabba upp på vagnen också, så det berodde inte på att det tog lång tid.
När vi skulle av så sker samma sak.
Jag är glad att jag inte är så gammal ännu.
För det som slog mig att det måste vara en skräck för en gammal människa och försöka att hinna med i allt stress.
Ok, för att det finns tidtabeller att hålla, men man ska väl hinna på och av i snabb takt?
Nej, många förare borde hålla på med nåt helt annat, för på vagnarna passar dom absolut inte!
Carpe Diem!
