En gul hund eller vadå?

Första gången jag hörde om gulahund var hemma hos en kompis som berättade vad det var och jag tyckte att det var en jättebra grej.
Sen glömde jag av det.
Men nu var jag inne och läste om det och tycker att detta måste spridas!

Om en hund har en gul scarf, en gul rosett på kopplet eller nånting gult överhuvudtaget i halsband/koppel så betyder det att man ska hålla avstånd till den hunden.
Det gäller både andra hundar OCH människor.

Att man vill att andra ska hålla avstånd kan bero på många olika saker.
Det kan bero på sjukdom, hunden kanske är en omplaceringshund och är rädd, det kan vara en servicehund under utbildning osv.
Anledningarna kan vara många och det spelar ingen roll vad det beror på.
Det viktiga är att visa rspekt och faktiskt hålla det där avståndet.

Jag tror att vetskapen om detta inte är särskilt känd ännu, många har nog aldrig hört talas om det.
Så om vi hjälps åt att sprida detta, ju snabbare får vi en bättre förståelse för hundar som inte klarar av att man inte håller avstånd.

Ett mycket bra och enkelt initiativ som finns i flera olika länder!

Carpe Diem!

Pojken och hunden.

Händelsen med den 6-åriga pojken som blev attackerad av en rottweiler i Brunnsparken har väl inte undgått någon.
Iallafall inte om man bor i Göteborg.

När jag såg klippet första gången så blev jag ledsen och upprörd. Pojkens skrik på hjälp skär in i hjärtat.
Sen tittade jag på det igen för att se ägaren.
En gång till.
"Ägaren" är otroligt passiv, alldeles för passiv för att ha en sån hund.
Jag lägger ochså märke till att han är ganska tafatt mot hunden när han går iväg från olycksplatsen.
Då insåg jag att det där kan ju omöjligtvis vara ägaren och det visade sig vara rätt.
Hunden tillhörde en 20-årig kvinna som senare ringde polisen själv, vilket är helt rätt gjort.
Killen som ansvarade för hunden när de befann sig i Brunnsparken gjorde ju helt fel som bara gick därifrån, han borde ha inväntat polis.
Jag kan fatta att han var chockad, men ändå..

Skyldigheter som hundägare

"Lagen om tillstånd över hund och katt slår fast att en hundägare är skyldig att ha kontroll på sin hund så att den inte orsakar skada eller avsevärd olägenhet. Annars kan myndigheten till exempel förelägga att hunden måste ha munkorg. Ägaren kan också få djurförbud, ytterst kan polismyndigheten omhänderta hunden och placera om den eller avliva den."

Vad som gäller i detta fallet då det inte var ägaren som hade hunden när detta inträffade vet jag inte, men ansvaret bör väl rimligtvis ändå ligga på ägaren.
Jag hoppas nu att folk får upp ögonen för hur viktigt det är att ha koll på sin hund, att vara väldigt noga med vem som man lämnar över ansvaret till när man själv inte har möjlighet.
En mycket tragisk och tråkig händelse där det är synd om alla inblandade!

Carpe Diem!

Angående hundägande....

Googlad bild.

NÄR NI HAR LÄST DET HÄR FÖRSTÅR NI VAD ALLA ICKE HUNDÄGARE REDAN BEGRIPIT ...

Hundus-Idiotus= latin för hundägande, är en sjukdom med långdraget förlopp.den kan drabba alla oavsett kön ålder eller tidigare ställning i samhället. Tendensen tyder på att den i vissa fall är ärftlig, långtids-studier har visat på att tillfrisknads procenten är låg.

Första symtomen är en önskan efter egen hund, sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund,då ses de ute i vilket väder som helst, till och med i hagel och drivis och under bästa sändnings tid på tv, vandrande ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symtom som är väldigt vanligt är att, personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen ,samt en ansiktsfärg från hög röd till en blåaktig nyans vilt skrikande KOOOM HIIIIT!!!.

Erfarenheten säger att man ej bör få kontakt med den hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses ofta hundägaren stående i gatukorsningen och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare,trots att de bevisligen aldrig har träffats tidigare.

I ett senare stadie ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter,samt en lättsinnig inställning till pengar.

Tidigt på mornar företrädelsevis lördag-söndagar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck. små fällbara tältstolar,hundfilt,hundar,sömniga ungar,samt motsträviga livs partners.Efter varierande timmar av bilkörning tillbringas dagen enligt följande exempel.......

Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar,intensivt stirrandes på andra patienter som springer runt i en ring.Därefter springer dom själva runt ett par varv och får då olikfärgade plastband, som dom ibland visar glädje över och ibland besvikelse.

Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15öre,uppskattade utgifter för en sådan här dag är mellan 500-1000 kr eller ännu mera.

Det finns även andra symtom som man kan se här,ex patienten ses springa omkring i skog och mark,med ett långt snöre mellan sig och hunden,om hunden någon gång stannar till vid en pinne så kan stor glädje och tillfredställelse ses hos patienten.

Behandling: När ovan nämnda symptom känns igen finns det inte längre någon tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandling torde vara resultatlös.

Vetenskapliga undersökningar har bevisat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom besvärlig,då dom i regel är ganska glada och nöjda,kan man med gott samvete låta dom hållas,och se dom som ett pittoreskt inslag i vårat samhälle....

Undertecknat av

Leg, psykiater

Besse R,Wisser

Upplockning!

Det finns ju otroligt många hundägare som inte bryr sig om att plocka upp efter sina hundar.
Jag försöker att göra det. Iallafall när vi är ute och promenerar inne i stan där vi bor.
(skulle det hända att jag missar är det för att påsarna har tagit slut för att det har varit för mycket "utgifter" efter vovven)
Det är ju inte trevligt för någon att det ligger hundlortar på gångbanorna. Är jag i skogen eller på annan liknande plats så är jag inte lika noga.
BAjspåsar är ju inte heller någon betungande ekonomisk utmaning. På Willys kostar ett paket 6-7kr. Så alla har råd!

Tycker att det är väldigt många hundägare som är väldigt duktiga med att plocka upp efter sina hundar, och det bevisar ju denna bilden: 

Carpe Diem!