Ansiktet utåt är viktigt!

(Bild hämtad på Wikipedia.)

Åkte till Danmark över dagen och hade en lugn och avkopplande resa.
Allt var bra ända till vi närmade oss Göteborg på hemresan.

Då kommer personalen ut och dukar av borden.
Snabbt och med hög ljudvolym slängdes porslin och glas samman, och framförallt så hade dom privata kläder på sig.

Var tvungen att titta lite extra när jag såg den första som började att duka av.
Jag trodde helt ärligt att det var en passagerare som var arg som i ren frustration började duka av.
Men det visade sig att hon var anställd.
Haremsbyxor, hoodtröja och såg inte ut som att hon representerade företaget hon utkasserar lön ifrån.

Sen började jag titta runt och insåg att det var inte bara hon som hade privata kläder.

Alla som har företag är väl noga med att dom som representerar företaget utåt gör det på ett passande sätt.
Detta var hur opassande som helst.

Sen att samma personer var dom som stog längst fram vid utgången på båten däck 7, släpandes på alkohol gör inte saken bättre.

Det är inte okej att det går till på detta sättet.
Jag vet att det är fler som håller med mig för det var fler som reagerade på samma sätt som jag.
Kanske Stena Line borde se över sina anställdas rutiner lite grann.
bara som ett litet tips liksom.

Gnällkärring?
- Japp, men det bjuder jag på!

Carpe Diem!

Tack och hej - till Hotell Liseberg!

Igår åkte vi till Hotell Liseberg Heden för att inta deras ärtsoppebuffé som serveras på torsdagar vissa månader under året.

Var inne på Hotellets hemsida innan och det såg ju jättemysigt ut på bilden som fanns där.

(Se tidigare inlägg här)

Sådär mysigt som det var på den bilden var det inte i verkligheten kanske.

Men jag börjar från början.

Jag hade mailat in en bokning, vilket man enligt hemsidan kunde göra. Hade inte fått någon bekräftelse på bokningen vilket jag tyckte var lite konstigt så jag ringde på förmiddagen igår.

En kille/man svarade och var uppenbart irriterad över att jag ringde. Sa att det är fullbokat, men ändrade sig när jag ifrågasatte om dom bara dissar bokningar på mail.

Plöstligt så var det inte fullbokat utan det fanns bord klockan 19.00.

Jag bestämde mig för att strunta i bemötandet av killen i telefonen, tänkte att han kanske inte hade en bra dag, vem är jag till att döma liksom?

Åkte dit på kvällen och bemöts av en kypare som är alldeles för trött för sitt jobb. Mycket nonchalant, viftar med handen mot några bord och vi går dit. Sen går vi till buffén som ser skittrist ut. Ordet bamba (skolbespisning), eller Rastarestaurang dyker upp i huvudet.

Äter ärtsoppan med tillbehör och kan ju konstatera att den är mycket, mycket god!

Ärtsoppan är uppäten och jag går och tar pannkaka med grädde och sylt. kommer tillbaka och upptäcker att min soppskål står kvar på bordet.

Fattar ingenting, för personal finns det gott om och i min värld så dukas det bort. Men nej, soppskålarna står kvar på bordet tills vi betalar och går hem.

Tog sen tre pannkakor, med björnbärssylt, hallonsylt och grädde.

Men undrade verkligen vart dom tunna frasiga pannkakorna som utlovades på hemsidan fanns.

För dom var absolut inte frasiga.

(hemma hos mig blir dom frasiga, och dessa var verkligen inte det.)

Snarare lite "moschiga".

Men gott var det ju ändå.

Pannkakor kan ju aldrig bli äckliga som tur är!

Under hela sittningen så känner jag mig superstressad. Servitörer går fram och tillbaka på båda sidor om oss hela tiden.
Servitören som tog emot oss går flera gånger förbi bakom mig och puttar både på mig och min väska så den schwoshar där den hänger på stolsryggen.
Tar ner den och får ha den på golvet under bordet istället.
(Dagens tips: Krokar till damernas handväskor vid bordet är en bra investering!)

Maten var god, men är den värd 169:-/person? Vi var två.
(ett glas cola och en stor stark kostade 70-75kr som ytterligare tillkom på notan)
Det hade den varit, om resten av upplevelsen hade varit behaglig.
Men stress, nonchalans och brist på servcetänkande gör att det verkligen inte är värt det.

Det fanns personal som var trevlig också (såklart), men tyvärr är det ju bristerna som man koncentrerar sig på när man skriver eller berättar om ställen man har varit på.

En stor brist var också att det inte fanns någon garderob att hänga in ytterkläderna. Istället hade alla sina jackor hängande på stolsryggarna, vilket inte alls är så himla mysigt.

Om jag skulle betygssätta upplevelsen som helhet hade det blivit följande:

En av fem kaniner!

Som tur var jag i trevligt sällskap, och det gjorde att det blev en bra kväll trots allt.
Tack för soppan, men vi ses aldrig igen!

Carpe Diem!