Efterlyst visade igår mannen som rånar en annan man som ramlat ner på spåret och låter honom ligga så att han blir överkörd av tåget.
Han klarade sig ju mirakulöst, men halva foten är borta.
Idag läser jag om Tobias Swedberg, 38 som har Downs Syndrom, autism och tvångsbeteende.
Han ligger på en tvåårings mentala nivå.
Försäkringskassan har nu beslutat att dra in all personlig hjälp som han har haft 17 timmar och en kvart varje dag.
Dom drog alltså ner det till noll timmar per dag.
 |
| (Bild hämtad från aftonbladet.se) |
Jag funderar på mitt barnbarn som är en helt frisk tvååring.
Det finns inte en vettig människa som skulle lämna henne ensam till att klara sig hela dagarna.
Varför?
För att hon inte skulle klara det.
Hon är ju bara två år!
Och jag tror att det är precis så man ska se Tobias också.
Att han bara är två år.
Alltså kan han inte klara sig själv.
Hans gode man, Janet Granhage, menar att om det inte finns någon med Tobias och hjälper och puschar på honom så blir han bara sittande på en stol.
Är inte Tobias tillräckligt straffad genom sina diagnoser?
Är han inte värd att ha livskvalité precis som du och jag?
Självklart är han det.
Det är väl dags att försäkringskassan tar och blir människor nu och ser till verkligheten hur den ser ut.
Jag kan känna att den personen som var hos Tobias i två och en halv timma (det besöket är det som ligger till grund för beslutet) kommer att bli både sjuk och gammal.
Och att denna sen inte får någon hjälp av andra för att det handlar om pengar (eller vad det nu handlar om).
För jag tror på Karma...what goes around comes around.
"Det du gör mot andra kommer andra att göra mot dig".
Ibland skäms man över sitt eget land.
Faktiskt!
(Och man vill ge försäkringskassan en stor fet smäll på käften!)
Carpe Diem!
