From idag och två veckor framåt (inte helgen) så har jag en lite fotoutställning på biblioteket på Chapmans torg i Majorna, Göteborg.Var och hängde upp fotona imorse.Var inte riktigt beredd på att folk faktiskt står och köar utanför biblioteket för att komma in, men det gjorde dom. Och det var hur roligt som helst att se hur folk kom och på vägen in tittade på mina foton.Kändes helkonstigt men fantastiskt.För oavsett om man gillar fotona eller inte, så är det en stor känsla att folk ser det man har gjort och har en åsikt.Vad åsikten sen är spelar mindre soll.Har man bara skapat nån slags känsla hos någon annan så har man liksom lyckats med det man föresatt sig.Att fylla två såna här montrar med bilder var en upplevelse, och för att vara första gången så tycker jag om slutresultatet!Har du inget att göra och vädret är grått så kan du ju åka och kika lite.Ta dig tid att gå på Sjöfartsmuseét ochså och titta på ett bildspel med foton som jag och mina kurskamrater har jobbat med under våren.Det är strax under två hållplatser att gå däremellan, efteråt kan man fika på ett mysigt café.Det hittar man överallt här, men Kafé Zenith kan ju rekommenderas.Carpe Diem!
Var inne på Crimsonannas blogg "Ljudet av ett hårdrockshjärta" där hon hade lagt in ett klipp från Nyhetsmorgon tv4 Nöjespanelen.Gäster var Malin Roos från Expressen och Quetzala Blanco.Cirka 05.38 in i klippet så säger Quetzala Blanco att man som 45-åring känner sig som fula gubbar om man åker på festival och lyssnar på samma musik som 14-åringar.Totalt inkompetent männsika som gör ett sånt uttalande, och jag undrar vad hon har för tankar och hur hennes verklighet ser ut om hon resonerar på det viset.Jag blir snart 45 år.Jag lyssnar på samma musik som mina barn gör, jag hoppas att jag om 20 år lyssnar på samma musik som mitt/mina barnbarn så att vi kan gå på konserter tillsammans.Varför skulle jag känna mig som en "ful gubbe" för att vi älskar samma musik?Tvärtom så bygger musik broar över generationerna på ett mycket naturligt sätt.Här kommer ett foto från Clandestino Festivalen nu i Juni.
Där var åldrarna på besökarna från noll år till över 70 år.Underbart!!Nej, jag tycker lite synd om Quetzala Blanco.Det måste vara en väldigt liten och inskränkt värld hon lever i!
Här kan du läsa lite mer om henne.
Carpe Diem!
