En ambivalent bensinstation!

Det finns en sak som jag verkligen förundras över varje gång jag tankar bilen.
På tappen finns följande skylt:

 

 

Inget konstigt med den skylten kanske du tänker, men titta lite närmare:

 "Förbjudet att använda mobiltelefon" står det högst uppe till höger, och det är inget konstigt.
Alla vet ju att man inte ska använda mobil på en bensinstation.

Sen tittar vi längst ner på skylten:

"Tanka ner appen nu! Scanna in koden med din smartphone".

Shell, ska vi använda mobilen på stationen eller ska vi inte??

Carpe Diem!

Mobilförbud.

Googlad bild

Äntligen kan det bli förbud mot mobiltelefonprat när man kör bil.
Sen om det verkligen skulle efterföljas av gemene man är kanske helt oklart.

Jag själv är för att förbjuda användande av mobiltelefon på alla sätt när man kör.
Jag tycker inte att det är okej att vare sig prata, sms:a eller använda sig av handsfree.
Varför?
Därför att jag kan ju absolut märka på mig själv att min uppmärksamhet i trafiken minskar oroväckande mycket, därför så använder jag sällan eller aldrig mobil när jag kör.
Detta känner min familj och vänner till så ingen blir förvånad över att dom inte får svar.

Jag inser ju att det finns folk som säkert är mycket duktigare än mig på att köra och använda mobil samtidigt, men jag tror ändå att ingen är på topp om man använder mobilen under körning. 
Därför så är det bättre att totalförbjuda.
Det finns inget som är så viktigt att man inte kan vänta med det en stund eller tills man kan stanna och ringa.

Jag vill inte att dom jag älskar ska falla offer för en rattfyllerist, inte heller att dom faller offer för en mobilanvändare. Och mellan dessa grupper finns det många likheter.

Carpe Diem!

Utvecklingen går framåt!

Jag älskar teknik och är så tacksam för att jag lever precis just nu!
Den första "mobiltelefonen" som jag kom att använda var en så här stor o klumpig sak.
Den fanns på jobbet. När man var den som fick ta med sig den ut på jobb så kände man sig ju riktigt trendig och inne.
Nu kan man ju inte ens fatta att man ibland bar på en sån här. Ingen hade ju råd att använda dom heller egentligen. Samtalen var ju sanslöst dyra.

Min första egna mobiltelefon var en Nokia 5110.
Den dagen som jag och min man åkte ill Nordstan och han sa att jag kunde köpa en var en lyckans dag.
Gubben hade en Alcatel sen innan, men den var ju hans, denna blev bara min, min, min!
1500:- kostade den och jag har forfarande samma mobilnummer som jag fick med den mobilen. (orkar inte lära mig ett nytt)



Nu sitter jag här, några år senare med en smartphone.

Fortfarande älskar jag teknik, kanske mer nu faktiskt.

Är i princip alltid uppkopplad. Älskar min laptop, surfplatta och mobil.

Nu är nästa önskemål en smarttv!
Men jag får nog spara pengar ett tag innan det blir verklighet.

Det är med spänning jag ser fram emot allt jag kommer att uppleva (innan jag blir gammal och senil) inom detta område.

Carpe Diem!