Fick följa med en fotograf!

Har haft förmånen att få följa med en proffessionell fotograf på skolfotografering under en dag.

Anlände till gymnasieskolan en kall och regnig måndagsmorgon.
efter att vi blivit hänsvisade till vilken sal vi kunde använda under dagen så var det bara att hämta alla saker som skulle sättas upp och förbereda fotograferingen.

Det var tungt och meckigt att få dit alla grejerna, men det gick ganska smidigt ändå.

Vi var ju två som hjälptes åt.

 Sen fick vi städa undan möbler i rummet för att få plats med fotograferingen.

Sen var det dags att få upp bakgrunden. tyckte det gick riktigt smidigt.
Men som sagt: - Då var vi två.
Att göra det helt själv som skolfotografer får göra är nog inte så kul.
 

Blixtar och annat skulle monteras, avstånd mätas ut, markeringar på golvet tejpas fast.

Porträttfotograferingen skulle tas mot en sk. "Green screen".
Så kan eleverna sedan gå in på hemsdian och välja vilken bakgrund dom själva vill ha.

 
Bänkar stolar och bakgrund på plats och det ser ju ut som en studio.

Kameran. - En mycket viktig detalj i sammanhanget!

Vad lärde jag mig under dagen?

Porträttfotograferingen gav väldigt mycket.
Vad man ska tänka på; hur en liten lutning av huvudet kan förbättra en bild oerhört osv.

Jag hade ingen aning om hur hårt en skolfotograf jobbar.
Det är tungt både fysiskt och mentalt.

Mentalt för att man hela dagen, alla timmar var omgiven av elever som kanske inte var direkt lugna.
Lunch och rast var bara att titta i månen efter.
Stress, stress, stress.

Jag är imponerad av fotografen jag var med.
Hon hade en ängels tålamod mot alla elever vare sig dom var lugna eller helt utflippade.
Ätt orka med ett sånt här arbete gör man nog helt pga av att det pågår under veckors tid.
Inte året om, undrar om någon överhuvudtaget hade pallat det då.

Tänker sen på allt snack som varit om skolfotografering, att det är dyrt, att bilderna blir dåliga, att man kan göra det bättre själv.

För mig var det förvånansvärt många som inte alls lyssnade på fotografens råd, utan ansåg att dom själva vet bättre om hur de skulle sitta, vilken som var deras "bästa" sida.

Då är det ju inte konstigt om fotona inte blir så bra som man kanske förväntar sig.
Fotografen ger ju inte anvisningar för att det är så himla kul att hela tiden göra det, elev för elev, utan för att han/hon vet vad som blir bäst.
Det är ju den personens yrke!

Sen kan man ju absolut få mycket bättre bilder själv på sina barn, man tillbringar ju väldigt mycket tid med dom och efter kanske (låt oss bara hitta på) X antal hundra bilder så får man en bild som man är oerhört nöjd med.

En skolfotograf har kanske 3 minuter med varje elev, och två av dom försvinner för att eleven flamsar, gapar åt sina kompisar, vägrar lyssna på instruktioner osv.
Då förstår man hur duktiga fotograferna är som får så många fina foton på alla.

Ja, jag är imponerad.
Och väldigt glad för att ha fått chansen att hänga på och vara med och hjälpa till lite och framförallt fått iaktta!

Carpe Diem!

Testar macrobilder.

Idag testade jag att ta lite macrobilder.
Jag har inget macroobjektiv, men hade "macroringar" liggande som det var länge sedan jag testade.

Fotade mitt armbandsur.

Eftersom att jag sällan fotar macro så känner jag inte att jag vill köpa ett objektiv.
Men dessa mellanringar gör ju att jag kan fota det om jag vill.
Sen tror jag kanske att resultatet skulle bli bättre med ett macroobjektiv, men för mig funkar detta bra.
tycker att resultatet är tillräckligt för att jag ska vara nöjd.

Just dessa bilderna blev lite mörka och det beror på att jag inte hade tillräcklig belysning där jag stog.
Bra belysning är jätteviktigt när man fotar!

Vill du köpa mellanringar du också så kan du beställa det för en billig peng här.

Carpe Diem!

Nytt, nytt, nytt!

Idag blev det shopping av varierande slag, men det jag var ute efter först och främst var ett nytt stativ till kameran eftersom att sonen lyckades att demolera mitt gamla.

Det jag hade var ett skitstativ.
Köpt på nätet för 99kr, men det har tjänat sitt syfte ändå.
(höll ändå nästan i ett år)

Hittade idag ett mycket bättre stativ för enbart 299kr på netonnet.

Stativet är gjort i aliminium, men känns överraskande stabilt. Krok att hänga tyngd i (tex. kameraväskan) finns centrerat i mitten av stativet.

Man kan vinkla på olika sätt på ett enkelt och behändigt sätt.

Det är bara att vrida hit och dit!

Denna vinkeln gick inte med mitt förra stativ. Kommer att bli användbart tror jag!

Man kan höja stativet rejält. När den är högst upp så är jag för kort för att kunna fota! (är 1.64cm)

Här är det bästa av allt som jag upptäckte först hemma efter en stund. Snabbkoppling! Vansinnigt bekvämt!

Det finns två vattenpass så det kommer att bli busenkelt att ställa stativet rakt även utomhus.

För mig kommer detta stativet att fungera bra.
är man en mer erfaren fotograf och kanske använder stativ väldigt mycket så bör man kanske investera många fler hundralappar.
Men det behöver inte jag, inte ännu iallafall, för jag är fortfarande bara en glad amatör!

Carpe Diem!

Vernissage.

Här kommer ett långt inlägg med mycket foton!
Idag var jag på vernissage eftersom att en utställning av Laurie Simmons startade idag på Konstmuseét.

Undrar du vem Laurie Simmons är så kan du läsa det här.

Jag gillade alla hennes stora arbeten, sen fanns det småfotografier som jag inte gillade alls.
Det var taget på dockhusmöbler och dockor på nära håll i både färg och svartvitt.
Dom sa mig ingenting och jag tyckte inte dom var bra.

Laurie använder sig av bland annat en "Love Doll" när hon fotar.
Varför kan man ju undra, kanske är hon fascinerad av att dom är så verklighetstrogna.
Eller som min tanke var:
- Vad praktiskt! Då har man modellen redo närhelst man själv får ett infall att fota.

Det var en bra utställning och jag fick absolut lite idéer när det gäller mitt eget fotograferande!

Carpe Diem!

Lära sig fotografera.

I somras åkte jag och gubben och köpte en systemkamera till mig.
Jag hade längtat efter en som en tok i ett helt år, och äntligen så blev den min.
Min lycka kände inga gränser.

Jag förstog ju att det skulle ta tid att lära sig att fotografera och också förstå vad det är man ska göra med alla inställningar.

Var på Nikon school på 2½timmas fotokurs och fick en massa AHA-upplevelser.
Nu gälle det bara att komma ihåg, lära mig mer.
Inte helt lätt.

Men nu har jag hittat en fotoblogg som en tjej som heter Filippa har.
Frågade henne om hennes objektiv (för det där kan jag absolut ingenting om) och nu ska jag köpa ett likadant. (tamron 70-300mm)
Har surfat runt på nätet och tror att det blir ett jättebra objektiv för mig.
Har nu det som var med kamerahuset, 18-55mm VR, men har upptäckt att jag vill kunna fota på lite längre avstånd.

Det finns tips, många bra foton i olika kategorier mm. hos Filippa.
Vill du också titta in hos henne så gör du det här.
Filippa är 12 år, hon har nog stora chanser att bli en proffessionell fotograf med tanke på hur duktig hon är redan nu!

Carpe Diem!

En härlig lördag.

Idag tog vi spårvagnen in till stan. Promenerade i vårvädret som var lite kyligt, men helt underbart. Stan var full av folk som flanerade eller satt på alla uteserveringar, och antingen åt eller fikade. Hade vovven med mig för att köra lite socialträning med henne. Först tyckte hon nog att det var jobbigt, men sen var det ju miljoner dofter som var nya för henne, och hon hade nog en rolig dag. Efter att ha promenerat från Vasaplatsen, nerför Avenyn, Kungsportsplatssen så kom vi till Gustav Adolfs torg. (Där ska staden ligga, ni vet) Där finns ju ochså rådhuset och just idag så fanns två lyckliga och nyvigda brudpar på plats.

Denna bruden och brudgum hade fullt upp med att skåla i champange.

Detta brudparet blev fotograferade. Gillar dessa två bilder för att det finns tre helt olika situationer i dom. Familjen som upptäcker något på fasaden, brudparet och sen brudtärnan och fotografen.

Lite nostalgisk blev jag och tänkte tillbaka 25 år i tiden, då det var jag och gubben som steg ner på trapporna på rådhuset efter att ha blivit vigda. Lyckönskar dessa brudpar och önskar att även dom kommer att vara tillsammans i alla år!

Carpe Diem!