Kaptenen på Liseberg.

Igår hade Kapten Röd Turnéavslutning på Liseberg.
Som en stor älskare av hans musik så var jag ju naturligtvis där.

Konserten var helt outstanding från början till slut.
Kaptenens glädje över att vara hemma och att det hade kommit 15.000 för att dela den glädjen med honom smittade nog av sig på alla.

Lite kul att det var Patrik Sjöberg som presenterade bandet, det hade jag ju kanske inte väntat mig.

Basen skakade marken och hela hjärtat dunkade i takt med den, en underbar känsla och jag fick rysningar i kroppen flera gånger.
För att vara och lyssna och kolla på Kaptenen och Ribbit Boom Band var en och en halv timma med känslor.
Jag gillade hur dom vävde ihop låtarna med varandra, mellansnacket som egentligen inte var mellansnack utan kom mitt i låtarna.

Emellanåt kom doften av gräs förbi, och om det tycker jag INTE.
Egentligen skiter jag i vad folk gör,det får dom stå för själva, men igår fanns det mycket barn med och även yngre tonåringar och då kan jag känna att det inte alls är okej.

Kvällen var fantastisk och det var en kväll då man var stolt över att vara Göteborgare och framförallt Majornabo och känslan av kärlek till Göteborgssonen var stor.

Av mig får Kapten Röd fem Kaptener av fem möjliga:

Välkommen hem!

Alice Cooper.

Igår skulle då Liseberg och Göteborg gästas av rockfarfar Alice Cooper.
Självklart måste man ju dit och titta så att man iallafall har sett gubben innan han trillar av pinnen.

Det var sjukt mycket folk (22.000 enligt GP) och vi hamnade långt bak för vem orkar tränga sig?

Jag har aldrig sett så många långhåriga killar/män på ett och samma ställe.
Vart kom alla ifrån?
Visst ser man dom då och då, kopiorna av 70-talisterna med långt hår, en domuskasse och tjafs och jeansjacka.
(för er yngre så är tjafs jeans som är utsvängda från knät och ner)

Men igår så fanns dom överallt, hårda kalla tuffa.
Den äldsta jag såg var nog i 65-70 årsåldern med långt vitt hår och långt vitt skägg.

Ordet som dök upp i huvudet när vi stog och lyssnade var "Trött".
För allt kändes trött.
Det rockades på, det var trumsolon, gitarrsolon, ombyten, uppblåsbar docka på scenen.
Men det imponerade inte.
Tyvärr.
För i tidningen så hade det utlpvats en "spektakulär show" med massa inslag.
Och jag menar...det är ju ändå Alice Cooper.
Lite blod sprutande över scenen skulle ju inte förvåna.

Men nej..
Alice Cooper kanske bara uppträder för att få in lite casch, vad vet jag?
Då är det ju inte konstigt om det aldrig tänder till och lyfter.

Men jag har iallafall sett honom.
Något att berätta för barnbarnen!

Carpe Diem!

En kväll med Mustasch!

Ikväll har jag varit på Mustasch som spelade på Liseberg.
Konserten var okej.
På en skala 1-5 skulle jag ge den en fyra typ.
Jag har haft en väldigt trevlig kväll och jag har fått skrika och gapa så mycket jag ville och hoppat och dansat och njutit av musiken.

Tog inte kameran med mig, för jag skulle ju bara lyssna och vara i ögonblicket.
Men somliga saker kan man ju inte låta bli.
Som fotografering tex.
Hade ju iPhnen med mig såklart och är helt förbluffad över hur bra bilder det blir!

Här följer foton från kvällen:

Carpe Diem!

Efter sommarvärmen kommer Kapten.

Den 14 September 2012 hittar ni mig på Liseberg.
Inte bland åkattraktionerna.
Inte vid spelen.
Inte på restaurangerna eller pubar.

Nej då står jag redo vid stora scenen och vämtar på Kapten Röd.
För nu är det klart att han spelar där.
För mig blir detta sommarens spelning.
Eller om Nationalteatern dyker upp i sommar så blir det en delad förstaplats!

Grattis Björn Axel Tage Nilsson, det går bra nu! Salut!

Carpe Diem!

Eldsjälsgalan 2011.

Igår var jag på eldsjälsgalan i Lisebergshallen.
Jag var där för några år sedan, det första året det var och det var ganska kul att se hur det hade förändrats och utvecklats sen dess.

Programledarna för kvällen var Kristin Kasperssen, Peter Jihde och Jan Bylund.
Det var ju en förändring från när jag var där sist då det var Lotta Engberg som höll i det hela.

Artister var Nanne Grönvall med Sator. Ganska bra faktiskt. Gillar inte Nanne annars men detta gjorde hon bra. Dessutom så var hon grym på att studsa runt i skor med världens högsta och smalaste kackar!

Eric Saade satte igång alla småflickor rejält.
Några satt bakom oss och jag var inte beredd på skriktjuten dom halsade upp. Aj aj, mina öron. 

Lasse Stefanz...där höll jag på att gå hem. Jag klarar mycket, men dansbandsmusik är inte en av dom sakerna.

Vi vann ingenting på våra bingolotter, men vi var lika glada för det.

Att se dessa eldsjälar som viger hela sitt liv åt barn & ungdomar i föreningslivet är beundransvärt.
Att kvinna som blev utsedd till årets eldsjäl fick en bil i present av volvo för allt jobb hon lagt ner genom åren är ju inte mer än rätt.
Men jag funderar på  hur mycket dessa eldsjälar offrar egentligen. Hur mår deras familjemedlemmar som kanske inte alls har samma motivation? Och hur håller man ihop ett förhållande när den ena går upp så fullständigt i att hjälpa andra?

En stor eloge till alla dom som gör detta, men framförallt för deras familjer som står bakom och backar upp!

Sen måste jag berätta om Kristin Kasperssen. Hon hade sin son med sig som satt vid ett bord nedanför oss.
Kristin var hela tiden framme vid honom mellan tagningarna, pratade, klappade honom på kinden, höll om honom. Precis hela tiden. Vilken omtänksam mamma hon är, Det imponerade på mig!

Carpe Diem!

En mycket bra dag!

För ett par månader sen så köpte jag biljetter genom Let´s Deal till Göteborgshjulet, men har inte haft tid att utnyttja dom.

Om jag har haft tid så har vädret varit uselt och har vädret varit bra så har inte jag haft tid.

Men idag stämde ekvationen helt. Jag hade tid och vädret var kanonfint. Superblå himmel och strålande solsken.

Kanske inte den bästa aktiviteten att utföra då man som jag kanske är sjukt höjdrädd. Klarar knappt av att åka pariserhjulet på Liseberg..

Men jag hade ju såklart kameran med mig och det var lättare att åka runt när jag hela tiden fotade. Sen att kanske fem bilder av 350 blev bra spelar ingen roll. 

Är mycket nöjd med att jag har gjort det. 

Och tredje varvet, ja då kunde jag tillochmed slappna av och njuta av utsikten utan kameran i ansiktet.
Är jätteglad att jag nu äntligen har åkt den!

När man tittar på fotona så kan man knappast tro att det är i mitten av November snart.
Tycker det doftar vår lång väg!

Carpe Diem!

Tack och hej - till Hotell Liseberg!

Igår åkte vi till Hotell Liseberg Heden för att inta deras ärtsoppebuffé som serveras på torsdagar vissa månader under året.

Var inne på Hotellets hemsida innan och det såg ju jättemysigt ut på bilden som fanns där.

(Se tidigare inlägg här)

Sådär mysigt som det var på den bilden var det inte i verkligheten kanske.

Men jag börjar från början.

Jag hade mailat in en bokning, vilket man enligt hemsidan kunde göra. Hade inte fått någon bekräftelse på bokningen vilket jag tyckte var lite konstigt så jag ringde på förmiddagen igår.

En kille/man svarade och var uppenbart irriterad över att jag ringde. Sa att det är fullbokat, men ändrade sig när jag ifrågasatte om dom bara dissar bokningar på mail.

Plöstligt så var det inte fullbokat utan det fanns bord klockan 19.00.

Jag bestämde mig för att strunta i bemötandet av killen i telefonen, tänkte att han kanske inte hade en bra dag, vem är jag till att döma liksom?

Åkte dit på kvällen och bemöts av en kypare som är alldeles för trött för sitt jobb. Mycket nonchalant, viftar med handen mot några bord och vi går dit. Sen går vi till buffén som ser skittrist ut. Ordet bamba (skolbespisning), eller Rastarestaurang dyker upp i huvudet.

Äter ärtsoppan med tillbehör och kan ju konstatera att den är mycket, mycket god!

Ärtsoppan är uppäten och jag går och tar pannkaka med grädde och sylt. kommer tillbaka och upptäcker att min soppskål står kvar på bordet.

Fattar ingenting, för personal finns det gott om och i min värld så dukas det bort. Men nej, soppskålarna står kvar på bordet tills vi betalar och går hem.

Tog sen tre pannkakor, med björnbärssylt, hallonsylt och grädde.

Men undrade verkligen vart dom tunna frasiga pannkakorna som utlovades på hemsidan fanns.

För dom var absolut inte frasiga.

(hemma hos mig blir dom frasiga, och dessa var verkligen inte det.)

Snarare lite "moschiga".

Men gott var det ju ändå.

Pannkakor kan ju aldrig bli äckliga som tur är!

Under hela sittningen så känner jag mig superstressad. Servitörer går fram och tillbaka på båda sidor om oss hela tiden.
Servitören som tog emot oss går flera gånger förbi bakom mig och puttar både på mig och min väska så den schwoshar där den hänger på stolsryggen.
Tar ner den och får ha den på golvet under bordet istället.
(Dagens tips: Krokar till damernas handväskor vid bordet är en bra investering!)

Maten var god, men är den värd 169:-/person? Vi var två.
(ett glas cola och en stor stark kostade 70-75kr som ytterligare tillkom på notan)
Det hade den varit, om resten av upplevelsen hade varit behaglig.
Men stress, nonchalans och brist på servcetänkande gör att det verkligen inte är värt det.

Det fanns personal som var trevlig också (såklart), men tyvärr är det ju bristerna som man koncentrerar sig på när man skriver eller berättar om ställen man har varit på.

En stor brist var också att det inte fanns någon garderob att hänga in ytterkläderna. Istället hade alla sina jackor hängande på stolsryggarna, vilket inte alls är så himla mysigt.

Om jag skulle betygssätta upplevelsen som helhet hade det blivit följande:

En av fem kaniner!

Som tur var jag i trevligt sällskap, och det gjorde att det blev en bra kväll trots allt.
Tack för soppan, men vi ses aldrig igen!

Carpe Diem!