Alice Cooper.

Igår skulle då Liseberg och Göteborg gästas av rockfarfar Alice Cooper.
Självklart måste man ju dit och titta så att man iallafall har sett gubben innan han trillar av pinnen.

Det var sjukt mycket folk (22.000 enligt GP) och vi hamnade långt bak för vem orkar tränga sig?

Jag har aldrig sett så många långhåriga killar/män på ett och samma ställe.
Vart kom alla ifrån?
Visst ser man dom då och då, kopiorna av 70-talisterna med långt hår, en domuskasse och tjafs och jeansjacka.
(för er yngre så är tjafs jeans som är utsvängda från knät och ner)

Men igår så fanns dom överallt, hårda kalla tuffa.
Den äldsta jag såg var nog i 65-70 årsåldern med långt vitt hår och långt vitt skägg.

Ordet som dök upp i huvudet när vi stog och lyssnade var "Trött".
För allt kändes trött.
Det rockades på, det var trumsolon, gitarrsolon, ombyten, uppblåsbar docka på scenen.
Men det imponerade inte.
Tyvärr.
För i tidningen så hade det utlpvats en "spektakulär show" med massa inslag.
Och jag menar...det är ju ändå Alice Cooper.
Lite blod sprutande över scenen skulle ju inte förvåna.

Men nej..
Alice Cooper kanske bara uppträder för att få in lite casch, vad vet jag?
Då är det ju inte konstigt om det aldrig tänder till och lyfter.

Men jag har iallafall sett honom.
Något att berätta för barnbarnen!

Carpe Diem!