PAUS!
Jag tar paus ifrån denna bloggen ett tag.
Men vill ni fortsätta att följa mig så kan ni göra det på min andra blogg som du kommer när du klickar på bilden nedan.
Carpe Diem!
on Tuesday, November 13, 2012
Det handlar mycket om fotografering för mig nu.
Lusten att utvecklas har infunnit sig och jag lär mig nånting hela tiden.
Har haft förmånen att få låna en hel proffsutrustning, kamera, externa blixtar, ljusmästare, greenscreen mm i några dagar.
Hann inte testa så mycket som jag hade velat, men tyckte att det var sjukt roligt!
Hade lite modeller som jag testade på och det blev bra bilder, men har inte frågat om jag får lägga ut dom här så jag lägger ut på min vapendragare som vanligt:
.jpg)
Det gör en otrolig skillnad att ha riktiga blixtar när man fotograferar.
Det som jag märkte var att stå och fotografera i ett litet rum var inte det ultimata.
Man skulle haft ett stort ställe med högt i tak så att man verkligen hade kunnat testa riktig studiofotografering.
Men den chansen kommer kanske.
Kan vara ett bra mål att ha.
Får bara flirta lite igen med den snälla människan som lånade ut sin utrustning och även med någon som har tillgång till nån lokal nånstans.
Har insett att jag är helt kass på detta med ljusmätning och ska verkligen försöka att plugga in mig på det.
Att veta hur man ställer in de olika inställningarna så att ljussättningen blir rätt är otroligt viktigt har jag märkt.
Fotar man i RAW så kan man fixa mycket i efterhand, men det ultimata är väl ändå att få det någorlunda rätt från början.
Carpe Diem!
Lusten att utvecklas har infunnit sig och jag lär mig nånting hela tiden.
Har haft förmånen att få låna en hel proffsutrustning, kamera, externa blixtar, ljusmästare, greenscreen mm i några dagar.
Hann inte testa så mycket som jag hade velat, men tyckte att det var sjukt roligt!
Hade lite modeller som jag testade på och det blev bra bilder, men har inte frågat om jag får lägga ut dom här så jag lägger ut på min vapendragare som vanligt:
.jpg)
Det gör en otrolig skillnad att ha riktiga blixtar när man fotograferar.
Det som jag märkte var att stå och fotografera i ett litet rum var inte det ultimata.
Man skulle haft ett stort ställe med högt i tak så att man verkligen hade kunnat testa riktig studiofotografering.
Men den chansen kommer kanske.
Kan vara ett bra mål att ha.
Får bara flirta lite igen med den snälla människan som lånade ut sin utrustning och även med någon som har tillgång till nån lokal nånstans.
Har insett att jag är helt kass på detta med ljusmätning och ska verkligen försöka att plugga in mig på det.
Att veta hur man ställer in de olika inställningarna så att ljussättningen blir rätt är otroligt viktigt har jag märkt.
Fotar man i RAW så kan man fixa mycket i efterhand, men det ultimata är väl ändå att få det någorlunda rätt från början.
Carpe Diem!
on Sunday, November 11, 2012
Grattis till vinsten av valfri mobilväska hos iDiwa.se!
Den som vann var Lotta som har bloggen
Lotta och livet.
Carpe Diem!
on Saturday, November 3, 2012
 |
| (Googlad bild) |
Hade ingen möjlighet att hinna in till stan för att hämta dom förrän igår eftermiddag.
Sen hann jag inte testa dom igår, utan fick göra det imorse innan träningen.
Jämfört med dagslinser så var dom lite tjockare.
Dom kändes mer i ögat, men det vande jag mig snabbt vid och kände inte det längre.
Får väl se hur det verkar när jag ska på återbesök i nästa vecka.
Men skönt med linser som har rätt styrka!
Carpe Diem!
on Tuesday, October 30, 2012
Igår var det dags att ta mig till optikern.
Jag gillar absolut inte att gå till optikern, och det beror nog mycket på att mina möten med dom inte har varit bra.
Det kanske beror på att jag har gått till optiker på sk. "billighetskedjor", typ Glasögonfabriken och specsavers.
Igår gick jag till Brillman på Fredsgatan.
Blev mött av en väldigt trevlig kille som var optikern och jag fick en grundlig undersökning.
Det var inte stressat alls, och vi hade en mycket bra dialog hela tiden.
Efter fyrtiofem minuter var jag klar och ett par provlinser är beställda.
Har tidigare haft endagarslinser, men har det jobbigt med torra ögon så enligt optikern skulle månadslinser eller tvåveckorslinser vara bättre.
Väntar med spänning på att få prova om det stämmer.
Beställde nya glasögon också.
För synen hade blivit sämre, precis som jag misstänkt.
(När jag har fotograferat så har jag haft svårt med skärpan och trott att det berott på objektiven, och det har varit jobbigt vid bildredigeringen också.)
När jag provade att titta med styrkan i mina nuvarande glasögon och sen jämförde med hur jag kommer att se med dom nya så ville jag nästan hoppa jämfota av förtjusning.
Längtar tills dom kommer, som ett barn som längtar efter julafton.
För just den där känslan som man får när man tar på sig nya glasögon eller linser, att man ser hur bra som helst, den känslan är fantastisk!
Carpe Diem!
on Saturday, October 27, 2012
Jag vet att det knappast är nån idé att få en rökare att tänka om.
Jag vet det.
Men jag försöker ändå!
Om man slutar att röka innan medelåldern så vinner man i genomsnitt 10 år.
10 år!!
Då blir man helt uppgiven när människor man älskar i sin närhet säger att dom inte vill sluta.
För mig är det helt obegripligt att man kan säga:
"- Nej tack. Jag sitter hellre här som en slav under mitt begär än att jag lever tio år längre."
För det är precis det man säger!
Vill man verkligen inte ha tio år extra med barn och barnbarn?
Vill man så gärna springa ner i kistan och slippa att leva eller vad är det frågan om?
Ibland ser man snygga människor som är precis helt "rätt" klädda, har "rätt" utseende, senaste frisyren osv.
Och sen...plockar dom upp en cigg och allt det snygga är borta.
Allt arbete dom har lagt ner är förgäves, alla pengar på att inhandla alla dom rätta grejerna är helt bortkastat!
I gp.se finns en artikel om detta, läs här.
Till alla rökare säger jag:
- Sluta nu!
Det är bara idioti att röka, du vet det, jag vet det, alla vet det.
Ge dig själv en fin present och få fler år att leva ihop med dina nära och kära!
Jag slutade att röka när jag var runt 30, det beslutet är jag ju fruktansvärt glad över nu!!
Men kom ihåg, det är aldrig för sent!
Carpe Diem!
on Thursday, October 25, 2012
På eftermiddagspromenaden med hunden så gick jag förbi en tomt, en liten gård där det vanligtvis brukar vara helt dött.
Man ser aldrig människor där.
Idag såg jag på håll att det rörde sig mycket folk där, så jag var ju tvungen att gå och titta såklart.
På vägen såg jag en massa lastbilar, skåpbilar och annat som var parkerat runtomkring och tioöringen började trilla ner.
Filminspelning såklart.
Kunde först inte avgöra vilken film det kunde vara, men tänkte på Håkan Hellströms "Känn ingen sorg".
Blev förvillad av att en arbetare hade en jacka som det stog Irene Huss på, men fick det sen bekräftat att det var Håkans film.
Hade inte min kamera med mig, men tog lite bilder med mobilen:
Det är kul när det händer lite saker i området.
Filmen har premiär i februari 2014.
Jag ska ju såklart se den eftersom att mycket spelas in i området där jag bor!
Carpe Diem!
Man ser aldrig människor där.
Idag såg jag på håll att det rörde sig mycket folk där, så jag var ju tvungen att gå och titta såklart.
På vägen såg jag en massa lastbilar, skåpbilar och annat som var parkerat runtomkring och tioöringen började trilla ner.
Filminspelning såklart.
Kunde först inte avgöra vilken film det kunde vara, men tänkte på Håkan Hellströms "Känn ingen sorg".
Blev förvillad av att en arbetare hade en jacka som det stog Irene Huss på, men fick det sen bekräftat att det var Håkans film.
Hade inte min kamera med mig, men tog lite bilder med mobilen:
 |
| Tror att detta är ryggtavlan på Adam Lundblad som spelar huvudrollen Pål i filmen som baseras på Håkans texter. (Han som spelade Benjamin i "Torka aldrig tårar utan handskar") |
Det är kul när det händer lite saker i området.
Filmen har premiär i februari 2014.
Jag ska ju såklart se den eftersom att mycket spelas in i området där jag bor!
Carpe Diem!
on Monday, October 22, 2012
Idag startar jag en tävling om en (1) valfri mobilväska i samarbete med iDiwa.se
Tävlingsregler:
Kolla alla snygga och praktiska mobilväskor här.
(väskorna passar till alla iPhone, även iPhone5)
Tävlingen avslutas den 11/11-2012 och vinnaren meddelas på bloggen på kvällen.
Lycka till!
Tävlingsregler:
- Gilla iDiwa.se på facebook.
- Länka till mobilväskan du vill vinna på din blogg eller annan social media, gärna med en kommentar om varför du vill vinna just den väskan.
- Gilla Gbgmammans sida på facebook.
- Svara på följande fråga:
iDiwa.se är ett systerbolag till ett annat företag.Vad heter det företaget?( Svaret kan ni hitta på iDiwa.se )
Kolla alla snygga och praktiska mobilväskor här.
(väskorna passar till alla iPhone, även iPhone5)
Tävlingen avslutas den 11/11-2012 och vinnaren meddelas på bloggen på kvällen.
Lycka till!
Labels:
accessoar,
blogg,
idiwa.se,
mobilfodral,
mobilhalsband,
mobiltillbehör,
mobilväska,
systerbolag,
tävling
0
comments
on Sunday, October 21, 2012
Jag följer inte så mycket på tv nuförtiden som jag gjorde förr.
Hinner inte och har heller ingen ro att sitta och bara glo hela kvällarna.
Men en sak som jag oftast tittar på är Svenska Hollywoodfruar.
Gillar Maria Montazami för att hon är som hon är.
Margareta Svensson är en ulv i fårakläder.
Gillar inte riktigt att hon gjorde en låt "Hollywood Hollyweird" som grundade sig på Gunilla Persson.
Varför?
För att jag är helt övertygad om att Gunilla Persson inte är riktigt frisk.
Vi som tittare kan titta och förfasas över hur hon håller på och det är ju bra för tittarsiffrorna.
Men hur är det med vår medmänsklighet, vår empati?
Alltså, hur är det med min egen?
Iallafall tycker jag att Margareta framställer sig som lite översittare och mobbare, och det är ju inte okej.
Ändå tittar vi.
Men det jag tänkte ta upp här egentligen är Isabel Adrians förvandling från innan hon hamnade i Hollywood till nu:
Såhär såg Isabel ut innan.
Söt, fräsch och naturlig precis som många andra i vårt avlånga land.
Och såhär ser Isabel ut nu.
Ändrat lite här, fixat lite där.
Man kan ju tycka precis vad man vill om det.
Men jag har inga invändningar för Isabel bor där hon bor, besitter en viss status och visst hade man kunnat tycka att hon kunde fortsätta vara sig själv och inte förändra sitt yttre.
Men vad vet vi om hur det är att leva i hennes situation.
Jag tror att alla förändrar sig efter miljön de befinner sig i.
Sen beror det mycket på hur ekonomin ser ut vilka dom förändringarna ser ut.
Tänk efter, rannsaka dig själv så får du se att du själv förmodligen har gjort förändringar i livet för att "passa in".
Antingen när det gäller dig själv eller när det gäller dina barn!
Carpe Diem!
Hinner inte och har heller ingen ro att sitta och bara glo hela kvällarna.
Men en sak som jag oftast tittar på är Svenska Hollywoodfruar.
Gillar Maria Montazami för att hon är som hon är.
Margareta Svensson är en ulv i fårakläder.
Gillar inte riktigt att hon gjorde en låt "Hollywood Hollyweird" som grundade sig på Gunilla Persson.
Varför?
För att jag är helt övertygad om att Gunilla Persson inte är riktigt frisk.
Vi som tittare kan titta och förfasas över hur hon håller på och det är ju bra för tittarsiffrorna.
Men hur är det med vår medmänsklighet, vår empati?
Alltså, hur är det med min egen?
Iallafall tycker jag att Margareta framställer sig som lite översittare och mobbare, och det är ju inte okej.
Ändå tittar vi.
Men det jag tänkte ta upp här egentligen är Isabel Adrians förvandling från innan hon hamnade i Hollywood till nu:
Såhär såg Isabel ut innan.
Söt, fräsch och naturlig precis som många andra i vårt avlånga land.
Och såhär ser Isabel ut nu.
Ändrat lite här, fixat lite där.
Man kan ju tycka precis vad man vill om det.
Men jag har inga invändningar för Isabel bor där hon bor, besitter en viss status och visst hade man kunnat tycka att hon kunde fortsätta vara sig själv och inte förändra sitt yttre.
Men vad vet vi om hur det är att leva i hennes situation.
Jag tror att alla förändrar sig efter miljön de befinner sig i.
Sen beror det mycket på hur ekonomin ser ut vilka dom förändringarna ser ut.
Tänk efter, rannsaka dig själv så får du se att du själv förmodligen har gjort förändringar i livet för att "passa in".
Antingen när det gäller dig själv eller när det gäller dina barn!
Carpe Diem!
on Saturday, October 20, 2012
Det har visst brunnit i Karl Johansskolan, Majorna, Göteborg.
Gick förbi där nyss och som tur är hade jag ju mobilen med mig.
Varför det hade brunnit har jag ingen aning om.
Men vaktbolaget som anlände samtidigt som mig såg väldigt bistra ut.
Kanske de inte gillade att bli störda en lördagskväll?
Brandmännen däremot hade en gemytlig stund tillsammans medan rökdykare syntes i fönstren på skolan.
Glöm inte var ni läste det först.
Gbgmamma - snabbare än dagstidningarna. :)
Carpe Diem!
Gick förbi där nyss och som tur är hade jag ju mobilen med mig.
Varför det hade brunnit har jag ingen aning om.
Men vaktbolaget som anlände samtidigt som mig såg väldigt bistra ut.
Kanske de inte gillade att bli störda en lördagskväll?
Brandmännen däremot hade en gemytlig stund tillsammans medan rökdykare syntes i fönstren på skolan.
Glöm inte var ni läste det först.
Gbgmamma - snabbare än dagstidningarna. :)
Carpe Diem!
Labels:
brand,
brandbilar,
brandkår,
brandmän,
Göteborg,
Karl Johansskolan,
Majorna,
rökdykare,
väktare
0
comments
Jag skrev nyligen om iDiwa.se.
Det inlägget kan du läsa här.
Fick hem min nya mobilväska/mobilhalsband dagen efter beställning:
Storleken var riktigt bra!
Inga problem att få ner mobil, plånbok och busskort.
Om man vill får man nog plats med ett läppglans också.
Remmen är lång.
Den är så lång att man kan ha den som en väska tvärs över kroppen.
Vill man inte det så får man kanske lösa det genom att korta av remmen.
Det finns också en hake som man kan använda.
Då plockar man bara av remmen och hakar fast väskan i tex. jeanshällan.
Bra med valmöjlighet!
Sammanfattningen blir att mobilväskan är klart godkänd, priset är mer än bra (99:-) och leveranstiden kanonsnabb!
(tog 24 timmar från beställning till att den damp ner i brevlådan)
Så beställ du nånting också!
(upptäckte att dom har en fyndkategori också med superbilliga skal!)
Carpe Diem!
Det inlägget kan du läsa här.
Fick hem min nya mobilväska/mobilhalsband dagen efter beställning:
Storleken var riktigt bra!
Inga problem att få ner mobil, plånbok och busskort.
Om man vill får man nog plats med ett läppglans också.
Remmen är lång.
Den är så lång att man kan ha den som en väska tvärs över kroppen.
Vill man inte det så får man kanske lösa det genom att korta av remmen.
Det finns också en hake som man kan använda.
Då plockar man bara av remmen och hakar fast väskan i tex. jeanshällan.
Bra med valmöjlighet!
Sammanfattningen blir att mobilväskan är klart godkänd, priset är mer än bra (99:-) och leveranstiden kanonsnabb!
(tog 24 timmar från beställning till att den damp ner i brevlådan)
Så beställ du nånting också!
(upptäckte att dom har en fyndkategori också med superbilliga skal!)
Carpe Diem!
Tänkte att jag skulle lotta ut tre tygväskor från Gudrun Sjödén.
Tygväskor införskaffades på bokmässan 2012 i Göteborg där dom delades ut gratis.
Så du som inte var där har nu chansen att tävla om en!
Så här gör du:
Gilla min sida på facebook och dela inlägget.
Det kan du göra här.
Skriv sedan en kommentar om varför just du ska vinna en tygväska.
(det kan också bli ett plus i kanten om du tipsar om tävlingen på din blogg)
Meddelar snart sista tävlingsdagen!
Lycka till!!
Tygväskor införskaffades på bokmässan 2012 i Göteborg där dom delades ut gratis.
Så du som inte var där har nu chansen att tävla om en!
Så här gör du:
Gilla min sida på facebook och dela inlägget.
Det kan du göra här.
Skriv sedan en kommentar om varför just du ska vinna en tygväska.
(det kan också bli ett plus i kanten om du tipsar om tävlingen på din blogg)
Meddelar snart sista tävlingsdagen!
Lycka till!!
on Wednesday, October 17, 2012
 |
| Några av mina favoriter. |
På nyhetsmorgon i tv4 idag så tog dom upp nånting som dom kallar för "Conversesjukan".
Som gäst hade dom Paul Lemouré, ortopedtekniker från Sophiahemmet.
Han menade att Converse är för mjuka, har ingen styrsel osv.
Detta kan ge problem med hälsenan och ge hälsporre tex.
Paul rekommenderar att man har lite klack i vilka skor man än har för att det ska vara bättre.
Jag har haft hälsporre.
Fruktansvärt är det!
Varje steg är en plåga och läkaren sa till mig att skaffa skoinlägg .(kostar bara 1500-2000kr) och att ha bra skor på fötterna.
Jag varierar ganska mycket mellan skor, men det jag använder mest är Converse.
Älskar Converse!
Men hur löste jag detta med hälsporren?
Hade ingen lust att lägga ut dom pengarna det kostade med skoinlägg (den summan är roligare att lägga på nya skor).
Jag köpte helt enkelt bra skosulor och la i conversen, köpte hälinlägg på apoteket (150kr) och fortsatte som vanligt.
Hälsporren är nu bara ett minne!
Det enda som behövdes där var lite tålamod, men hälsporren försvann ganska snabbt.
Så man måste inte sluta med Converse eller ballerinaskor som dom också diskuterade, det gäller bara att tänka till lite!
Carpe Diem!
Det är verkligen svårt att fotografera hundar.
Speciellt svarta!
Men här är resultatet på nästa mysiga hund som så snällt ställde upp som modell:
Finns ju saker att jobba med, men även här tyckte jag att det funkade fint med tanke på att ingen av oss är van.
Modellen gillade inte fotobelysningen direkt, men var jättemodig och satt kvar än.
Får ju ställa dom väldigt nära för att få till det med ljuset.
Har lärt mig en sak iallafall.
Att bara ta det i små, små etapper.
Hundar vill inte sitta och se söta ut några längre stunder, så det gäller att ta foton snabbt och att försöka göra det roligt för hunden.
Lite hundgodis kan vara att rekommendera!
Nu har jag bara fotat hundar som faktiskt sitter stilla och är otroligt duktiga på att samarbeta plus att dom hat tålamod.
Kan tänka mig hur svårt det måste vara med mindre samarbetsvilliga modeller!
Hunden på bilden är en mellanschnauzer ifall någon undrar.
Carpe Diem!
Speciellt svarta!
Men här är resultatet på nästa mysiga hund som så snällt ställde upp som modell:
Finns ju saker att jobba med, men även här tyckte jag att det funkade fint med tanke på att ingen av oss är van.
Modellen gillade inte fotobelysningen direkt, men var jättemodig och satt kvar än.
Får ju ställa dom väldigt nära för att få till det med ljuset.
Har lärt mig en sak iallafall.
Att bara ta det i små, små etapper.
Hundar vill inte sitta och se söta ut några längre stunder, så det gäller att ta foton snabbt och att försöka göra det roligt för hunden.
Lite hundgodis kan vara att rekommendera!
Nu har jag bara fotat hundar som faktiskt sitter stilla och är otroligt duktiga på att samarbeta plus att dom hat tålamod.
Kan tänka mig hur svårt det måste vara med mindre samarbetsvilliga modeller!
Hunden på bilden är en mellanschnauzer ifall någon undrar.
Carpe Diem!
Att utmana sig själv är bra.
Så jag bestämde mig för att prova att fotografera svarta hundar.
Känner två stycken och den ena har jag provat att fota en snabbis, och den andra hälsar på senare idag så jag ska testa på den med.
När man fotograferar sin egen hund/husdjur så är det enklare.
För man känner sitt djur så väl och det är lätt att få fram dess personlighet i bilden.
Men att fotografera någon annans husdjur är något helt annat.
Tycker ändå att mitt första försök gick ganska bra!
Nu var jag ensam när jag fotograferade denna söta hund och insåg hur bra det skulle vara med en liten assistent som skulle kunna fånga hundens uppmärksamhet bakom min rygg.
När det gäller min hund så har hon stora ögon och ljus päls vilket gör att det är lätt att fotografera henne (se här), men nu när hunden var svart och ögonen mörkbruna och det finns lite päls framför dom så var det riktigt svårt att få till en bild där ögonen syns.
Är nöjd med mitt första försök, men kommer att försöka igen så att jag får till en riktig kanonbild.
Skam den som ger sig!
Hunden på fotot är en Amerikansk Cockerspaniel.
Carpe Diem!
Så jag bestämde mig för att prova att fotografera svarta hundar.
Känner två stycken och den ena har jag provat att fota en snabbis, och den andra hälsar på senare idag så jag ska testa på den med.
När man fotograferar sin egen hund/husdjur så är det enklare.
För man känner sitt djur så väl och det är lätt att få fram dess personlighet i bilden.
Men att fotografera någon annans husdjur är något helt annat.
Tycker ändå att mitt första försök gick ganska bra!
Nu var jag ensam när jag fotograferade denna söta hund och insåg hur bra det skulle vara med en liten assistent som skulle kunna fånga hundens uppmärksamhet bakom min rygg.
När det gäller min hund så har hon stora ögon och ljus päls vilket gör att det är lätt att fotografera henne (se här), men nu när hunden var svart och ögonen mörkbruna och det finns lite päls framför dom så var det riktigt svårt att få till en bild där ögonen syns.
Är nöjd med mitt första försök, men kommer att försöka igen så att jag får till en riktig kanonbild.
Skam den som ger sig!
Hunden på fotot är en Amerikansk Cockerspaniel.
Carpe Diem!
on Tuesday, October 16, 2012
Jag har skrivit om idiwa.se förut.
Det inlägget kan du läsa om här.
Har ett mobilskal därifrån som jag tycker är skitsnyggt och som jag verkligen är nöjd med.
Priserna är mer än överkomliga där.
Det inlägget kan du läsa om här.
Har ett mobilskal därifrån som jag tycker är skitsnyggt och som jag verkligen är nöjd med.
Priserna är mer än överkomliga där.
 |
| 59:- kostade detta skalet. I verkligheten är det ännu snyggare! Just detta är till iPhone 4s. |
Nu såg jag att dom har fått in iPhone 5 skal och fodral!
Dom har också mobilväskor.
Jag älskar mobilväskor!
Har en i ljusbrun mocka som jag har använt så att den snart har tjänat sitt syfte.
Har en i ljusbrun mocka som jag har använt så att den snart har tjänat sitt syfte.
Funderar på att införskaffa denna:
Okej.
Jag har inte iPhone 5 (ännu).
Men jag har iPhone 4s och det finns en sak som jag retar mig på när det gäller den mobilväskan jag har.
Jag får inte plats med mer än mobilen i den!
Dessa mobilväskor (mobilhalsband) är lite större eftersom att iPhone 5 också ska få plats i.
(Alla med iPhone kan ju använda denna mobilväskan.)
Och det är ju perfekt för mig och min iPhone 4s!
(Alla med iPhone kan ju använda denna mobilväskan.)
Och det är ju perfekt för mig och min iPhone 4s!
Skitbra att kunna få plats med busskort, körkort, bankkort osv!
Just denna mobilväska finns såklart i flera färger.
En annan sak som ska uppmärksammas är att detta är den dyraste mobilväskan, och den kostar bara 99:-!
Det kostade inte den som jag har hemma kan jag säga, den kostade betydligt mer!
Det kostade inte den som jag har hemma kan jag säga, den kostade betydligt mer!
Kolla in idiwa.se.
En väldigt bra sida!
Carpe Diem!
Labels:
fodral,
idiwa.se,
iphone 5,
mobilhalsband,
mobilskal,
mobilväska,
mobilväskor,
skal
0
comments
on Monday, October 15, 2012
Har tänkt på rottweilern som attackerade en 6-årig pojke i Brunnsparken, Göteborg som du kan läsa om här.
Idag står det i gp.se att hunden har genomgått mentaltester.
Resultatet kommer idag.
Polisen kommer också att höra pojken och hans familj för att se om det blir mer klarhet i händelsen.
Konstigt att dom inte har gjort det redan kan man ju tycka.
Om hunden var min så hade jag tagit bort den.
Jag hade aldrig kunnat lita på min hund igen efter en sån händelse.
Där spelar det ingen roll hur mycket jag än älskar min hund, har den gett sig på en människa så har den.
Hela händelsen är en stor sorg.
Både för den lille pojken och hans familj, men även för tjejen som äger hunden och han som var ute med den när händelsen inträffade.
Kanske det kan få några att verkligen tänka över vem dom lämnar över ansvaret till när de behöver hundvakt.
Isåfall så kanske det trots allt ger nånting gott ändå.
Carpe Diem!
Idag står det i gp.se att hunden har genomgått mentaltester.
Resultatet kommer idag.
Polisen kommer också att höra pojken och hans familj för att se om det blir mer klarhet i händelsen.
Konstigt att dom inte har gjort det redan kan man ju tycka.
Om hunden var min så hade jag tagit bort den.
Jag hade aldrig kunnat lita på min hund igen efter en sån händelse.
Där spelar det ingen roll hur mycket jag än älskar min hund, har den gett sig på en människa så har den.
Hela händelsen är en stor sorg.
Både för den lille pojken och hans familj, men även för tjejen som äger hunden och han som var ute med den när händelsen inträffade.
Kanske det kan få några att verkligen tänka över vem dom lämnar över ansvaret till när de behöver hundvakt.
Isåfall så kanske det trots allt ger nånting gott ändå.
Carpe Diem!
on Saturday, October 13, 2012
Är ju intresserad av att fota porträtt, hundar och annat.
Ofta vill jag ju fotografera det inomhus.
Igår tröttnade jag på att inte ha ordentlig belysning så jag åkte ivär till NetonNet och köpte studiobelysning.
Var lite osäker på om det ljuset skulle bli bra, men tänkte att det kan då inte bli sämre än det jag har försökt med innan.
Har också köpt en rullgardin som jag ska ha som bakgrund när jag fotar.
Köpte en vit, men kommer nog att köpa in en svart också.
sen finns det ju olika billiga lösningar för att förändra bakgrundsfärgen.
Rummet jag har som "studio" är ganska litet, men det funkar.
Man får helt enkelt anpassa fotograferandet till rummets storlek och skulle det knipa så finns ju PS.
Tog min älskade lilla vovve som modell och testade belysningen.
Så här såg det ut på lite håll:
Hon ser inte så jätteglad ut, men fick godis efteråt och då var hon mer än nöjd!
Bytte ut stolen mot en sittpuff istället och slutresultatet blev såhär:
Är mer än nöjd med slutresultatet!
Det var verkligen värt varenda krona.
Carpe Diem!
Ofta vill jag ju fotografera det inomhus.
Igår tröttnade jag på att inte ha ordentlig belysning så jag åkte ivär till NetonNet och köpte studiobelysning.
Var lite osäker på om det ljuset skulle bli bra, men tänkte att det kan då inte bli sämre än det jag har försökt med innan.
Har också köpt en rullgardin som jag ska ha som bakgrund när jag fotar.
Köpte en vit, men kommer nog att köpa in en svart också.
sen finns det ju olika billiga lösningar för att förändra bakgrundsfärgen.
Rummet jag har som "studio" är ganska litet, men det funkar.
Man får helt enkelt anpassa fotograferandet till rummets storlek och skulle det knipa så finns ju PS.
Tog min älskade lilla vovve som modell och testade belysningen.
Så här såg det ut på lite håll:
Hon ser inte så jätteglad ut, men fick godis efteråt och då var hon mer än nöjd!
Bytte ut stolen mot en sittpuff istället och slutresultatet blev såhär:
Är mer än nöjd med slutresultatet!
Det var verkligen värt varenda krona.
Carpe Diem!
on Wednesday, October 10, 2012
Första gången jag hörde om gulahund var hemma hos en kompis som berättade vad det var och jag tyckte att det var en jättebra grej.
Sen glömde jag av det.
Men nu var jag inne och läste om det och tycker att detta måste spridas!
Om en hund har en gul scarf, en gul rosett på kopplet eller nånting gult överhuvudtaget i halsband/koppel så betyder det att man ska hålla avstånd till den hunden.
Det gäller både andra hundar OCH människor.
Att man vill att andra ska hålla avstånd kan bero på många olika saker.
Det kan bero på sjukdom, hunden kanske är en omplaceringshund och är rädd, det kan vara en servicehund under utbildning osv.
Anledningarna kan vara många och det spelar ingen roll vad det beror på.
Det viktiga är att visa rspekt och faktiskt hålla det där avståndet.
Så om vi hjälps åt att sprida detta, ju snabbare får vi en bättre förståelse för hundar som inte klarar av att man inte håller avstånd.
Ett mycket bra och enkelt initiativ som finns i flera olika länder!
Carpe Diem!
on Tuesday, October 9, 2012
Händelsen med den 6-åriga pojken som blev attackerad av en rottweiler i Brunnsparken har väl inte undgått någon.
Iallafall inte om man bor i Göteborg.
När jag såg klippet första gången så blev jag ledsen och upprörd. Pojkens skrik på hjälp skär in i hjärtat.
Sen tittade jag på det igen för att se ägaren.
En gång till.
"Ägaren" är otroligt passiv, alldeles för passiv för att ha en sån hund.
Jag lägger ochså märke till att han är ganska tafatt mot hunden när han går iväg från olycksplatsen.
Då insåg jag att det där kan ju omöjligtvis vara ägaren och det visade sig vara rätt.
Hunden tillhörde en 20-årig kvinna som senare ringde polisen själv, vilket är helt rätt gjort.
Killen som ansvarade för hunden när de befann sig i Brunnsparken gjorde ju helt fel som bara gick därifrån, han borde ha inväntat polis.
Jag kan fatta att han var chockad, men ändå..
Iallafall inte om man bor i Göteborg.
När jag såg klippet första gången så blev jag ledsen och upprörd. Pojkens skrik på hjälp skär in i hjärtat.
Sen tittade jag på det igen för att se ägaren.
En gång till.
"Ägaren" är otroligt passiv, alldeles för passiv för att ha en sån hund.
Jag lägger ochså märke till att han är ganska tafatt mot hunden när han går iväg från olycksplatsen.
Då insåg jag att det där kan ju omöjligtvis vara ägaren och det visade sig vara rätt.
Hunden tillhörde en 20-årig kvinna som senare ringde polisen själv, vilket är helt rätt gjort.
Killen som ansvarade för hunden när de befann sig i Brunnsparken gjorde ju helt fel som bara gick därifrån, han borde ha inväntat polis.
Jag kan fatta att han var chockad, men ändå..
Skyldigheter som hundägare
"Lagen om tillstånd över hund och katt slår fast att en hundägare är skyldig att ha kontroll på sin hund så att den inte orsakar skada eller avsevärd olägenhet. Annars kan myndigheten till exempel förelägga att hunden måste ha munkorg. Ägaren kan också få djurförbud, ytterst kan polismyndigheten omhänderta hunden och placera om den eller avliva den."
Vad som gäller i detta fallet då det inte var ägaren som hade hunden när detta inträffade vet jag inte, men ansvaret bör väl rimligtvis ändå ligga på ägaren.
Jag hoppas nu att folk får upp ögonen för hur viktigt det är att ha koll på sin hund, att vara väldigt noga med vem som man lämnar över ansvaret till när man själv inte har möjlighet.
En mycket tragisk och tråkig händelse där det är synd om alla inblandade!
Carpe Diem!
Vad som gäller i detta fallet då det inte var ägaren som hade hunden när detta inträffade vet jag inte, men ansvaret bör väl rimligtvis ändå ligga på ägaren.
Jag hoppas nu att folk får upp ögonen för hur viktigt det är att ha koll på sin hund, att vara väldigt noga med vem som man lämnar över ansvaret till när man själv inte har möjlighet.
En mycket tragisk och tråkig händelse där det är synd om alla inblandade!
Carpe Diem!
on Monday, October 8, 2012
Var inbjuden på Navnefest i Norge i helgen.
Festligheterna hölls i Blåfjellhytta, där alla som inte bodde i närheten övernattade.
Hytten var en vacker timmerstuga, med brasor i två rum och det var en riktigt härlig upplevelse.
Att springa på utedass 03.00 i pyjamas med pannlampa är en upplevelse i sig och det var framförallt kallt.
Men det var som att befinna sig på läger, och det var ju länge sedan sist.
Det var första gången som jag var på en Navnefest.
I sverige kallas det också för namngivningscermoni.
Tycker verkligen att det var fint.
Föräldrarna hade ordnat hela firandet på ett fantastiskt sätt och alla välkomnade den nya släktmedlemmen och vännen.
Det har med andra ord varit en underbart fin helg!
Carpe Diem!
Festligheterna hölls i Blåfjellhytta, där alla som inte bodde i närheten övernattade.
Hytten var en vacker timmerstuga, med brasor i två rum och det var en riktigt härlig upplevelse.
Att springa på utedass 03.00 i pyjamas med pannlampa är en upplevelse i sig och det var framförallt kallt.
Men det var som att befinna sig på läger, och det var ju länge sedan sist.
 |
| Det bjöds på god mat och efterrätter. Tyvärr kunde jag bara stå och titta på desserterna eftersom att jag inte äter kolhydrater. Men allt var väldigt vackert! |
 |
| Efter allt gott så gick min familj på en liten skogstur. Vädergudarna var med oss. |
 |
| Vaknade på morgonen och kunde följa en underbar soluppgång. |
 |
I sverige kallas det också för namngivningscermoni.
Tycker verkligen att det var fint.
Föräldrarna hade ordnat hela firandet på ett fantastiskt sätt och alla välkomnade den nya släktmedlemmen och vännen.
Det har med andra ord varit en underbart fin helg!
Carpe Diem!
Labels:
blåfjellhytta,
brasor,
läger,
namngivningscermoni,
navnefest,
norge,
oslo,
pannlampa,
skogstur,
utedass
0
comments
on Thursday, October 4, 2012
Jag tittade på Debatt igår där dom bla. diskuterade Anders Öfvergårds program "Nybyggarna".
Anders och hans team hjälper hemlösa att bygga sina egna hem på "Bastas" mark.
Basta kommer att efter produktionen att ta över så att de boende har fortsatt stöd.
Vad Basta är kan du läsa om här.
Faktums chefredaktör Aaron Israelsson var med och menade på att detta var en mycket dålig idé och att Anders är alldeles för hård mot dom hemlösa.
Att det är fruktansvärt att man tvingar dom att snickra när vissa kanske inte ens gillar verktyg.
Han menade på att det sänker deras självkänsla om de misslyckas med ett uppdrag.
Jag tycker att han missar hela poängen.
För Anders påpekar hela tiden att om man gör fel så gör det ingenting, det finns material och tid för att göra om det.
Och när dom lyckas vad händer då?
Jo, självförtroendet skjuter i höjden och personen blir ju just en person, en som alla andra!
Aaron är säkert en jättebra chefredaktör, men när det gäller missbrukare och hela den problematiken så har han nog bara teoretisk kunskap, och med det kommer man inte så himla långt när det väl gäller.
Kanal 5 gör profit på hemlösa skanderades det också.
Alla gör pengar på nåt.
Det gör även Aaron Israelsson.
Hade inte dom hemlösa stått och sålt Faktum så hade Aaron inte haft sin lön.
Sen vem det är soom betalar ut den är skit samma, för fortfarande så hade han inte haft sitt jobb om det inte fanns hemlösa.
Anders Öfvergårds hjärta är med i projektet och jag tror att det är det som skiljer detta projekt mot andra projekt.
"Man exploaterar människor som redan är utsatta".
Ja, men det är frivilligt.
Man måste inte vara med om man inte vill.
Jag tycker att Faktumförsäljarna är grymt exploaterade.
Så många gånger som människor bara ignorerar att dom finns, att dom står där.
Andra som öppet visar sitt förakt, för det är så verkligheten ser ut.
Kanske Aaron skulle gå ut på gatorna och göra lite research?
Jag tycker iallafall att Anders Öfvergårds insats i detta programmet (och resten av byggteamets insats) är beundrandsvärd.
Och programmet skapar debatt och problemet höjs upp till ytan så att folk fattar att det inte är okej att blunda längre.
Jag har upplevt både missbruk och hemlöshet på alldeles för nära håll och jag fattar precis vad det är Anders vill göra och jag beundrar honom för det.
Aaron menade på att det var fel att kräva nolltolerans av någon som har missbrukat i 20 år.
Men va?
Ska dom kunna lägga av och vända på nästa blad i sitt liv så måste det ju vara nolltolerans, annars har missbrukaren ingen chans.
Sen kan man bara förvänta sig att dom tar sig återfall, men då är det bara att resa sig upp och borsta av sig och hoppa på det igen.
Blir så himla upprörd bara jag tänker på debatt igår.
Anders GÖR iallafall något, skit samma om vissa tycker att det är helt fel sätt.
Frågan är ju vad dom själva gör,
eller sitter dom bara på sina häckar och gnäller?
Carpe Diem!
Labels:
aaron israelsson,
anders öfvergård,
basta,
debatt,
faktum,
hemlösa,
kanal5,
kooperativ,
produktion
0
comments
on Tuesday, October 2, 2012
Har haft förmånen att få följa med en proffessionell fotograf på skolfotografering under en dag.
Anlände till gymnasieskolan en kall och regnig måndagsmorgon.
efter att vi blivit hänsvisade till vilken sal vi kunde använda under dagen så var det bara att hämta alla saker som skulle sättas upp och förbereda fotograferingen.
Det var tungt och meckigt att få dit alla grejerna, men det gick ganska smidigt ändå.
Sen fick vi städa undan möbler i rummet för att få plats med fotograferingen.
Sen var det dags att få upp bakgrunden. tyckte det gick riktigt smidigt.
Men som sagt: - Då var vi två.
Att göra det helt själv som skolfotografer får göra är nog inte så kul.
Blixtar och annat skulle monteras, avstånd mätas ut, markeringar på golvet tejpas fast.
Porträttfotograferingen skulle tas mot en sk. "Green screen".
Så kan eleverna sedan gå in på hemsdian och välja vilken bakgrund dom själva vill ha.
Bänkar stolar och bakgrund på plats och det ser ju ut som en studio.
Kameran. - En mycket viktig detalj i sammanhanget!
Vad lärde jag mig under dagen?
Porträttfotograferingen gav väldigt mycket.
Vad man ska tänka på; hur en liten lutning av huvudet kan förbättra en bild oerhört osv.
Jag hade ingen aning om hur hårt en skolfotograf jobbar.
Det är tungt både fysiskt och mentalt.
Mentalt för att man hela dagen, alla timmar var omgiven av elever som kanske inte var direkt lugna.
Lunch och rast var bara att titta i månen efter.
Stress, stress, stress.
Jag är imponerad av fotografen jag var med.
Hon hade en ängels tålamod mot alla elever vare sig dom var lugna eller helt utflippade.
Ätt orka med ett sånt här arbete gör man nog helt pga av att det pågår under veckors tid.
Inte året om, undrar om någon överhuvudtaget hade pallat det då.
Tänker sen på allt snack som varit om skolfotografering, att det är dyrt, att bilderna blir dåliga, att man kan göra det bättre själv.
För mig var det förvånansvärt många som inte alls lyssnade på fotografens råd, utan ansåg att dom själva vet bättre om hur de skulle sitta, vilken som var deras "bästa" sida.
Då är det ju inte konstigt om fotona inte blir så bra som man kanske förväntar sig.
Fotografen ger ju inte anvisningar för att det är så himla kul att hela tiden göra det, elev för elev, utan för att han/hon vet vad som blir bäst.
Det är ju den personens yrke!
Sen kan man ju absolut få mycket bättre bilder själv på sina barn, man tillbringar ju väldigt mycket tid med dom och efter kanske (låt oss bara hitta på) X antal hundra bilder så får man en bild som man är oerhört nöjd med.
En skolfotograf har kanske 3 minuter med varje elev, och två av dom försvinner för att eleven flamsar, gapar åt sina kompisar, vägrar lyssna på instruktioner osv.
Då förstår man hur duktiga fotograferna är som får så många fina foton på alla.
Ja, jag är imponerad.
Och väldigt glad för att ha fått chansen att hänga på och vara med och hjälpa till lite och framförallt fått iaktta!
Carpe Diem!
Anlände till gymnasieskolan en kall och regnig måndagsmorgon.
efter att vi blivit hänsvisade till vilken sal vi kunde använda under dagen så var det bara att hämta alla saker som skulle sättas upp och förbereda fotograferingen.
Det var tungt och meckigt att få dit alla grejerna, men det gick ganska smidigt ändå.
Vi var ju två som hjälptes åt.
Sen fick vi städa undan möbler i rummet för att få plats med fotograferingen.
Sen var det dags att få upp bakgrunden. tyckte det gick riktigt smidigt.
Men som sagt: - Då var vi två.
Att göra det helt själv som skolfotografer får göra är nog inte så kul.
Blixtar och annat skulle monteras, avstånd mätas ut, markeringar på golvet tejpas fast.
Porträttfotograferingen skulle tas mot en sk. "Green screen".
Så kan eleverna sedan gå in på hemsdian och välja vilken bakgrund dom själva vill ha.
Bänkar stolar och bakgrund på plats och det ser ju ut som en studio.
Kameran. - En mycket viktig detalj i sammanhanget!
Vad lärde jag mig under dagen?
Porträttfotograferingen gav väldigt mycket.
Vad man ska tänka på; hur en liten lutning av huvudet kan förbättra en bild oerhört osv.
Jag hade ingen aning om hur hårt en skolfotograf jobbar.
Det är tungt både fysiskt och mentalt.
Mentalt för att man hela dagen, alla timmar var omgiven av elever som kanske inte var direkt lugna.
Lunch och rast var bara att titta i månen efter.
Stress, stress, stress.
Jag är imponerad av fotografen jag var med.
Hon hade en ängels tålamod mot alla elever vare sig dom var lugna eller helt utflippade.
Ätt orka med ett sånt här arbete gör man nog helt pga av att det pågår under veckors tid.
Inte året om, undrar om någon överhuvudtaget hade pallat det då.
Tänker sen på allt snack som varit om skolfotografering, att det är dyrt, att bilderna blir dåliga, att man kan göra det bättre själv.
För mig var det förvånansvärt många som inte alls lyssnade på fotografens råd, utan ansåg att dom själva vet bättre om hur de skulle sitta, vilken som var deras "bästa" sida.
Då är det ju inte konstigt om fotona inte blir så bra som man kanske förväntar sig.
Fotografen ger ju inte anvisningar för att det är så himla kul att hela tiden göra det, elev för elev, utan för att han/hon vet vad som blir bäst.
Det är ju den personens yrke!
Sen kan man ju absolut få mycket bättre bilder själv på sina barn, man tillbringar ju väldigt mycket tid med dom och efter kanske (låt oss bara hitta på) X antal hundra bilder så får man en bild som man är oerhört nöjd med.
En skolfotograf har kanske 3 minuter med varje elev, och två av dom försvinner för att eleven flamsar, gapar åt sina kompisar, vägrar lyssna på instruktioner osv.
Då förstår man hur duktiga fotograferna är som får så många fina foton på alla.
Ja, jag är imponerad.
Och väldigt glad för att ha fått chansen att hänga på och vara med och hjälpa till lite och framförallt fått iaktta!
Carpe Diem!
Subscribe to:
Posts (Atom)