En fint möte.

Idag skulle jag och några till fika på Kafé Zenith. Vi beställde våra saker och gick ut på uteserveringen.
Precis när jag ska sätta ner mina saker på bordet så tittar jag åt sidan och ser ett par personer som reser sig upp för att gå.
Jag hinner reflektera en snabbis på att jag känner igen killen som har långt hår i tofs ner på ryggen.
Jag vänder mig om och ropar på honom för då har jag insett att han är en gammal barndomskamrat till ett äldre syskon.Den här killen har haft ett brokigt liv. Han har ibland varit hemlös, gjort en del kriminella saker, haft missbruk osv.
Genom åren har jag följt både honom och andra som bodde i området där vi växte upp. Alla har dom det gemensamt att dom växte upp på 70-talet och hamnade på fel vägar redan från början.

Idag så såg han väldigt fräsch och frisk ut.
Jag fick en kram som gick ända in i hjärtat. Han hade varit ren i en månad i sträck nu berättade han.
Det gjorde mig jätteglad. En månad för en kille som är 50+ och som inte varit nykter sen tonåren är en stor och nästan övermänsklig bedrift!Jag berömde honom och försökte verkligen att peppa honom.

Det här kommer jag att leva länge på. Jag hoppas att jag träffar på honom igen och jag hoppas att det går bra för honom.
Sen att vi delar minnet av mitt syskon som inte längre finns i livet, den gemensamma nämnaren betyder väldigt mycket.

Carpe Diem!