Dotterns bok.

Jag har läst atiklar och jag har tänkt.

Jag har läst artiklar och jag har funderat.

Anna Wahlgrens dotter Felicia har ju skrivit en bok om sin uppväxt.
Den beskriver en jobbig uppväxt efter vad jag förstår med undernäring och hot.

Jag har inte själv läst boken, men det kommer jag att göra.

Funderar på om det kan ha varit så hemskt som Felicia nu skildrar. Och har kommit fram till att det är nog helt säkert sant.

Sen tror jag att Anna Wahlgren har en helt annan historia att berätta, ur sin synvinkel.

För historierna kan vara sanna hur mycket dom än skiljer sig åt, eftersom att det är två personer som upplevt det från helt olika perspektiv.

Det räcker att gå till sig själv och sina egna syskon. Vi var tre syskon som växte upp tillsammans. Jag var yngst, 12 år yngre än den äldsta och vi har under alla år haft helt olika åsikter om hur det var att växa upp hos oss.

Vi har upplevt helt olika saker trots att vi varit på samma ställe och samma situationer.

För såna är vi människor tror jag.

Olika upplevelser eftersom att vi har helt olika utgångspunkt, och det är väl bara att acceptera antar jag.

Carpe Diem!