Jag och yngsta dottern (snart 19) satt framför tv:n tidigare idag.
Vi brydde oss inte om tv:n så mycket egentligen utan den stog på och vi pratade om allt och ingenting.
Plötsligt blev vi bara tysta, riktade ögonen mot tv:n och lyssnade.
Sen tittade vi på varandra med stirrande blick.
Sen sa dottern: - Fan, nu blir vi fast igen!
Och det blir vi nog också när årets Big Brother kör igång.
För hur kasst det än verkar i början av säsongen så kommer man sen när det är slut sitta och titta på varandra och säga:
- Jaha, vad ska vi nu göra på kvällarna?
Pfffft...
Vilket hårt liv vi lever!
Carpe Diem!
0 comments:
Post a Comment