Efter biltvätten styrde jag lilla Wilma mot Ragnhildsholmen.
Förr var vi ofta där och gick, men det har inte blivit av de senaste åren.
Gladast av oss var lilla vovven, som sprang i sicksack, drog mig framåt med en otrolig kraft, sniffade överallt och är med all säkerhet full av fästingar nu.
Men det spelar ingen roll, det är så härligt när hon blir så uppspelt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 comments:
Post a Comment